Mitt volontäruppdrag bestod i att arbeta på en förskola i Kundapura Indien. Där arbetade jag tillsammans med andra volontärer. Det dagliga arbetet gick ut på att umgås med barnen och lära de engelska. Eftersom förskolan i Indien fungerar på ett annorlunda sätt än hur det gör i Sverige gäller det att man går in med ett öppensinnat tankesätt och medvetenhet att det fungerar olika i olika länder.  I början var det andra volontärer som tillsammans med mig jobbade på förskolan, men efter en månad blev jag ensam kvar på mitt projekt. Detta gav mig stora möjligheter att bestämma vad jag ville göra med barnen. En dag kunde bestå av att vi sjöng mycket sånger tillsammans. Vi lyssnade på barnlåtar på engelska och dansade tillsammans. Eftersom jag använde högtalare så var det enklare att få fler barn delaktiga.

Jag bodde hos en indisk värdfamilj där jag trivdes superbra. Värdfamiljen var väldigt trevlig och lagade otroligt god och stark mat, precis så som jag gillar det. I värdfamiljen bodde jag tillsammans med föräldrar och en värdsyster. Vi brukade umgås och hitta på aktiviteter tillsammans. Ibland gick vi på bio eller så valde vi att shoppa!

Jag kan säga att jag hade det bra både på mitt projekt och hos värdfamiljen men självfallet stötte jag på många utmaningar under tiden jag var där. Det viktigaste är att inte ge upp och att hitta någon att prata med, det brukar hjälpa. Det mest utmanande för min del var på projektet då det är organiserat på ett annat sätt. Läraren hade oftast möten medan barnen var på förskolan vilket innebar att mycket av hennes tid på jobbet gick åt att ha möten. Något jag har lärt mig under denna tid är att man vänjer sig snabbt vid nya saker och efter ett tag började man anpassa sig.

Efter sju månader i ett främmande land så kändes det inte så främmande längre. Jag skulle säga att jag ser det som ett andra hem. Det blir därför svårt att med ord beskriva allt man kommer sakna. Jag kommer sakna min värdfamilj, de små barnen på förskolan, alla vackra utsikter, och sättet att leva på. Att inte behöva stressa över allt för att det inte är så rutinerat. Att bara få vara. Den känslan av att det inte finns några måsten. Det kommer jag sakna riktigt mycket!

Eftersom jag verkligen trivdes i Indien ville jag förlänga mitt visum. Så jag bestämde mig för att göra detta och med hjälp av min koordinator på plats kunde vi göra det direkt på plats. Det var inte avancerat, däremot skulle man fylla i några dokument som man sedan skulle skicka vidare till indiska FRRO som fick handlägga ärendet. Men processen flöt på smidigt och det gick väldigt fort att få visumet.

Det har varit en lång resa för mig och jag har lärt mig sjukt mycket på dessa sju månaderna. Mycket om kulturen och människorna men även så har jag lärt mig mycket om mig själv. Jag upptäckte många sidor som jag inte visste jag hade. Att se en personlig utveckling är en mäktig känsla. Med detta sagt vill jag bara säga att Indien verkligen är det mest fascinerade och fantastiska land som jag har besökt. Människorna, kulturen, levnadssättet och alla färgglada kläder har lämnat avtryck i mitt hjärta. Det är som sagt incredible India på alla möjliga sätt och vis.