Jag arbetade på Mother’s Mercy Children’s Centre under tio veckor. Det är en skola för barn mellan två till sju år som lever under fattiga förhållanden. Många av deras föräldrar har inte möjlighet att försörja barnen som därför bor hos sina mor- och farföräldrar. Bland de vuxna är alkoholism vanligt förekommande. Dessa barn har inte tillgång till utbildning och sjukvård. En del av dem får inte en riktig måltid varje dag. Det är just därför Mother’s Mercy Children’s Centre finns. Skolan ger barnen möjlighet till en grundläggande utbildning, sjukvård och mat. Den finansieras och möjliggörs av sponsorer, donationer och volontärarbete.

Som volontär var mina arbetsuppgifter att assistera lärare under lektionstid, hjälpa barnen med skolarbetet samt hjälpa till med matlagning och disk. Skoldagarna bestod också av mycket lek, och tröst när det behövdes. Jag fick även delta på regelbundna hembesök. Hembesöken var till för att skolan skulle hålla koll på varje barns situation.

På skolan arbetade tre lärare, en rektor och en kock. Kocken, Lulu var även aktiv i kyrkan som gospelsångerska och bjöd mig till hennes skivsläpp. Hon välkomnade mig också in i hennes familj.

Jag bodde i ett volontärhus tillsammans med volontärer i olika åldrar från Holland, Tyskland, Belgien, Frankrike, Kanada, USA och Australien. Bland dem fick jag många fina vänner. Vi arbetade alla på olika projekt, det var allt från kvinnoprojekt till sjukhus, barnhem och skolor. Vid middagsbordet delade vi alltid med oss av dagens upplevelser med varandra.

I volontärhuset arbetade tre vakter,  en kock, en städerska och en handledare. Jag fick nära vänner i städerskan, Prisca och handledaren, Sia. Sia var den som tog hand om oss volontärer. Hon visade oss runt och förklarade hur allt fungerar. Hade vi några funderingar kunde vi alltid vända oss till henne. Sia var också den som anordnade aktiviteter under helgerna. Jag åkte exempelvis på safari, besökte en Masai-by, vandrade till ett vattenfall och badade i Kikuletwa hot springs.

Utöver de anordnade aktiviteterna fick jag även uppleva en gudstjänst, en förlovnings ceremoni och ett så kallat ”pre-wedding”, att bara strosa runt inne i stan var en upplevelse i sig. Jag lärde också känna många människor som öppnade upp sina hem för mig och bjöd mig på tanzaniska rätter som ugali, ndizi nyama, wali ya nazi och min personliga favorit, chapati.

Bredvid volontär huset fanns en bar där vi hade möjlighet att delta på lektioner i swahili, två gånger i veckan. Vi fick på så sätt grundläggande kunskaper i språket som vi kunde använda oss av i vardagen. Det uppskattades mycket av lokalbefolkningen. Med tiden blev min swahili allt bättre och samtalen med människorna längs gatan allt längre.

I baren arbetade en kvinna som heter Rehema. Hon tog hand om mig från dag ett. Varje gång jag gick in i baren välkomnade hon mig med ett stort leende och en varm kram. Trots att vi inte alltid kunde förstå varandra spenderade vi mycket tid tillsammans. I baren lärde jag mig också att spela biljard, jag vann till och med en och annan match mot vakterna.

Till dig som funderar på att göra samma resa som jag gjorde, rekommenderar jag det varmt. Tanzania kommer att ta väl hand om dig med sin unika kultur och vackra natur. Du kommer att få en oförglömlig resa med minnen och kanske även vänner för livet.